Med våldsam frenesi har toppen av det svenska vindkraftsetablissemanget, med generaldirektören för Energimyndigheten Tomas Kåberger och Näringsdepartementets statssekreterare Ola Alterå i spetsen, riktat kritik mot det ”Uttalande om vindkraft” som Kungl. Vetenskapsakademiens Energiutskott publicerat.

Kritiken inskränker sig inte bara till Energiutskottets publikation utan riktas även mot Vetenskapsakademien.

För att ge eftertryck åt rallarsvingarna engagerades vind- och elprofessorn Lennart Söder samt en expert på irländsk vindkraft.

"Sammelsurium av sammanblandningar"
Kritiken, som marknadsförts i media, baseras på ett sammelsurium av sammanblandningar av olika arbetsdokument och det officiella uttalandet, av felaktiga tolkningar och hopblandning av svensk och internationell vindkraft.

Vetenskapsakademiens mål är att främja vetenskaperna och stärka deras inflytande i samhället. Det sker bl.a. genom s.k. tematiska utskott med allsidig sammansättning som från vetenskaplig utgångspunkt gör djupanalyser av viktiga samhällsfrågor.

Noggranna energistudier sedan 2005
Sedan 2005 har Energiutskottet gjort noggranna studier av det aktuella kunskapsläget om ett tiotal olika energiområden.

Resultaten har också presenterats vid seminarier och andra möten för media, politiker, experter och allmänhet. De har mottagits med stort intresse och uppskattning – ända till i september i år, då rikets högsta vindkraftsföreträdare gick i taket.

10 TWh eller 30 TWh?
Själva sakfrågan handlar om att Energiutskottet kommit fram till att vindkraftens andel i den svenska elproduktionen av ekonomiska effektivitetsskäl knappast kan överstiga 10 TWh (terawattimmar) på årsbasis medan Kåberger, Alterå och Söder menar att 30 TWh skall vara möjligt.

Idag bidrar vindkraften med 2 TWh till den svenska elkonsumtionen på ca 150 TWh.

Utgångsläget för Energiutskottets bedömning är kapaciteten hos dagens vattenkraftreglermöjligheter och elledningar. Exempelvis Ingenjörsvetenskapsakademien har kommit till en likartad oberoende slutsats.

Det är kallt - starta vindkraftverken!
Vindkraften är, som alla vet, en s.k. intermittent (oregelbunden) energikälla som inte genererar någon el när det blåser för lite, eller för mycket.

All vindkraftinstallation måste därför åtföljas av reservkraft att snabbt sättas in vid otillräckliga vindförhållanden.

I Sverige förutsätts vindkraften balanseras med vattenkraft, men svensk vattenkraft med sina dammar är optimerad för att i första hand förse oss med kontinuerlig och pålitlig basproduktion av el. Därutöver är den en utmärkt reglerkälla, för balansering av elförbrukningens dygnsvariationer och intermittenta kraftkällor.

Men, för att direkt citera Energimyndighetens rapport ”Vattenkraften och energisystemet (okt 2008)” med förord undertecknat av Tomas Kåberger, vattenkraften som reglerkälla är redan fullt utnyttjad för detta.

"Fossilberoendet måste minska"
Energiutskottet är av den bestämda uppfattningen att beroendet av fossila bränslen måste minska. Omvärlden ser med beundran på Sverige med en i stort sett fossilfri elproduktion, främst tack vare vatten- och kärnkraften.

Pratet om ”omställning” av energisystemet i Sverige innebär alltså förtäckt det samma som avveckling av kärnkraften. I andra delar av världen förutsätter praktiskt taget all planerad storutbyggnad av vindkraft en parallell användning av fossil reservkraft, vilket bekräftas i de rapporter som Söder refererar till.

För övrigt kan nämnas att Irland, som tillsammans med Danmark är vindkrafttätast i världen, genomför all balansering av vindkraften med fossilgasturbiner.

Danmark rear ut sin vindkraft
I Danmark sker balansering av vindkraften med egna kolkraftverk samt norsk och svensk vattenkraft. Det kan också nämnas att Danmark, med 20 % vind i elsystemet, inte kan använda mer än hälften av den producerade vindenergin inom landet, eftersom goda vindförhållanden inte sammanfaller med de största elbehoven.

Överskottsvinden, alltså hälften av den danska vindkraftproduktionen, dumpas till underpris bla till Norge och Sverige.

Vem redovisar bäst?
Kåberger & Co har med envishet hävdat att Energiutskottet inte redovisat egna beräkningar och analyser till stöd för sina slutsatser.

Men i realiteten baseras slutsatserna och bedömningarna på ett omfattande faktaunderlag. Arbetssättet liknar det som FN:s klimatpanel (IPCC) har, med en utvärdering av befintliga vetenskapliga publikationer och det allmänna kunskapsläget, samt bedömningar och upprättande av scenarier med utgångspunkt därifrån.

Det enda beräkningsunderlag Kåberger & Co själva hänvisar till är en icke fackgranskad rapport, med Söders forskarassistent som huvudförfattare.

"Söders rapport övertygar inte"
Den beskriver en simuleringsstudie av vattenkraftens förmåga att balansera olika mängder vindkraft placerad enbart i norra Sverige. Genom olika förenklingar och antaganden leder simuleringarna fram till att befintlig vattenkraft skulle kunna anpassas till att balansera 30 TWh vind.

I rapporten konstateras dock att det finns ”en mängd faktorer i modellen som medför att man överskattar vattenkraftens reglerförmåga”.

Rapportens simuleringsunderlag övertygar inte. Modellsimuleringar måste utsättas för oberoende vetenskaplig granskning och oberoende empirisk testning och validering. Att på grundval av detta underlag framdriva en ”omställning” av hela energisystemet i ett land som Sverige med nästan fossilfri elproduktion verkar riskabelt.

"10 TWh är mycket nog!"
Tomas Kåberger, Ola Alterå och Lennart Söder, ha en anpassningsbar strategi och låt vindkraften fram till 2020 expandera till 10 TWh på årsbasis!

Det är ändå en femfaldig ökning jämfört med dagens situation och en nivå som de flesta oberoende bedömare ser som möjlig att balansera med befintlig vattenkraft.

Svenska Kraftnät har också gjort bedömningen att stamnätet klarar en utbyggnad upp till 10 TWh vind. Undersök sedan förutsättningslöst hur tillgängliga resurser bäst används för att ytterligare minska de fossila bränslena i Sverige, i stället för att ensidigt framtvinga en ännu större vindkraftsutbyggnad.

Gia Destouni, Dick Hedberg, Harry Frank, Sven Kullander, Karl Göran Mäler

Kungl. Vetenskapsakademiens Energiutskott