Det är otvetydigt att många av de stora utmaningar världen står inför, som till exempel klimatfrågan, kräver betydande insatser inom innovationssystemets hela komplexa nät av samverkande delar.

Den debatt som har initierats av Ivas vd Björn Nilsson är både bra och nödvändig. Samtidigt kan man konstatera att mycket har hörts förut. Polemiken mellan så kallad fri grundforskning och behovsstyrd forskning har ventilerats åtskilliga gånger de senaste decennierna, dessutom med användandet av samma retorik och samma exempel då som nu. Det gäller också politikens och politikernas roll.

Balansen mellan "fri forskning" och behovsstyrd forskning är viktig, och förra årets forskningsproposition är ett steg i rätt riktning. Detta dels genom det utökade stödet till universitetens forskning genom höjningen av fakultetsanslaget, dels genom att medel tillförs inom strategiskt viktiga områden tydligt fokuserade mot viktiga behov.

För ett globalt företag som AB Volvo, med mindre än 5 procent av försäljningen i landet, men två tredjedelar av forskningen här, är det viktigt med starka svenska universitet och högskolor, både för en effektiv forskningssamverkan och för vår långsiktiga kompetensförsörjning. För fordonsindustrin kompletterar dessutom fordonsforskningsprogrammet dessa satsningar på ett utmärkt sätt. Tobias Krantz och Maud Olofsson får betyget väl godkänt för denna del.

Men vi behöver se till att även andra delar i innovationsnätverket stärks. Här är några exempel:

Sverige har ett flertal forskningsinstitut som nu håller på att konsolideras. De behöver på samma sätt som universiteten ökade basanslag. Den nu förestående ökningen är ett steg i rätt riktning, men ej tillräcklig om våra institut skall kunna hävda sig på en internationell marknad.

När forskningsresultat skall sättas i användning, endera i näringslivet eller i den offentliga sektorn, sker detta i många fall utan att resultaten validerats eller demonstrerats. Vi behöver komplettera forskningssatsningarna med medel för demonstration. Vi måste få termen R&D att bli RD&D.

I Sverige har i princip hittills endast Energimyndigheten ägnat sig åt detta. Här borde Vinnova ta ett ökat ansvar.

Som redan påpekats i denna debatt så är upphandlingsinstrumentet effektivt för att skapa nya marknader för innovationer. Detta instrument används inte tillräckligt i?dag.

Samverkan mellan våra nationella forskningsprogram och EU-programmen bör stärkas. Bland annat det så kallade Joint programming-instrumentet (som syftar till en bättre samverkan mellan nationella program och EU-program) bör ges en reell innebörd. Här har vi ett område som ännu inte kan betecknas som godkänt.

Slutligen går det inte att bortse från det faktum att innovation, forskning och utbildning hör ihop. Kunskapstriangeln är viktig.

För oss, även om vi just nu inte anställer, så är den långsiktiga kompetensförsörjningen en mycket strategisk del. Det är också huvudskälet till varför vi ägnar mycket kraft åt detta, bland annat genom deltagande i Teknikdelegationen.

Jan-Eric Sundgren Direktör på AB Volvo, med ansvar för samhällskontakter och miljöfrågor