Fram till 1850 täcktes Europas behov av livsmedel till 99 procent av det egna jordbrukets produktion. Den snabba industriella expansionen under 1800-talets senare hälft framtvingade import av livsmedel från andra världsdelar, en import som lätt kunde betalas med industrivaror. De industrialiserade nordstaterna vann 1865 inbördeskriget i USA, de jordbrukande sydstaterna förlorade. Industriscenen var satt.

Det första världskriget var det första motoriserade kriget och bilen som idé spreds till folkflertalet i USA av Henry Fords T-Ford. Ett enormt komplex av plåt, glas, gummi, lack, asfalt, betong, olja och bensin började efterträda hästen och 1800-talets tågyra. Bilen blev industrisamhällets kronjuvel och General Motors denna samhällsordnings flaggskepp.

Bilen stod i begynnelsen för frihet och ikläddes rollen som främsta statussymbol. Industriländernas politiker upphöjde den till det stora skatteobjektet och till samhällets "heliga ko". Den amerikanska opinionens stöd till biljättarna är i?dag låg och turbulensen på finansmarknaden och den annalkande lågkonjunkturen kan driva dem i konkurs. Men man måste skilja på bilindustri och bilsamhälle. Bilen kommer även fortsättningsvis att prägla vårt samhälle. Beteendet "att konsumera stort tills det är stopp" har dock straffat USA och efterkrigstidens ständiga kreditexpansion och "shop til you drop" nådde vägs ände i september 2008.

I Väst är storindustrin sakta på väg att förlora sin ställning som samhällsbärare och svensk bilindustris dagar är räknade - Ford äger Volvo, GM äger Saab och VW/Porsche äger Scania, endast Volvo Lastvagnar flaggar blågult.

Nu när världsmarknaden havererar måste Kina snabbt ställa om från export till inhemsk konsumtion och är en tänkbar köpare till Volvo eller Saab för att komma över kunnande inom teknik och produktion.

Vad göra om Sverige blir av med sin största industriella middle-tech-sektor för alltid? Vad kommer i?stället? Inte en ny ledande industrigren utan en ny samhällsordning, med större inslag av lokal självförsörjning.

Ett mer statiskt samhälle som står på en ny värdegrund, mindre akademiskt och mer hantverksmässigt med fokus på framsteg snarare än framgång. Ett samhälle som genererar nya typer av resurser, vilka fördelas på ett nytt sätt. Mat är bas i denna nya samhällsordning, inte olja och bilar. Bilen finns kvar som ett mobilt måste, som ett gissel, hårt kringskuren av miljökrav och tämligen intetsägande.

Större delen av den globala marknaden för basförnödenheter upphör i den stund varje "förflyttning" får bära sin fulla miljökostnad. Den eviga marknaden för lyxprodukter lever dock vidare. Vägen framåt mot en ny samhällsordning kommer att gå i vågor det kommande halvseklet.

För varje ny våg rasar ytterligare någon eller några av industrisamhällets organisatoriska korthus. Vårt storbolags- och exportberoende land måste snabbt satsa på nya konkurrensfördelar för att undvika en lång rad svårigheter.

Vi har naturresurser att förädla, men är knappa på produktiv åkermark, varför exklusivt hantverk av exporterbara lyxartiklar hör framtiden till, då det ger högt pris per kilo vara.

Anders Ewerman

Framtidsforskare