Public service-radions död är nära
Publicerad 22 september 2005 08:19
Redan nu finns det tusentals som gör sina egna radioprogarm på datorn, så kallad podcasting, och miljontals lyssnare. Såväl publiken som tekniken ligger långt före Sveriges Radio. I stället för att ge SR mer resurser borde Leif Pagrotsky underlätta för medborgarna att podcasta. Det skriver ekon dr Richard Gatarski på Ny Teknik Debatt.
Läs mer
![]() |
| Richard Gatarski, ekonomie doktor, trendspanare och debattör. |
Här handlar det inte om det dödsdömda dab, utan om podcasting. Det vill säga datorer med vars hjälp var och en kan producera innehåll, RSS-format för distribution via internet och mp3-spelare för att lyssna på resultatet.
Inom kort är radioapparaterna slagna av mp3-spelare, mobiltelefoner, spelkonsoler, mediespelare med mera. Jag tror att inom fem år har lyssnandet på SR mer än halverats.
På 1920-talet var radions genomslagskraft ett av motiven till statlig kontroll. Det ansågs vara farligt om kapitalstarka aktörer kunde använda den dyra radiotekniken.
I stället valde politikerna, utan större diskussion, att genom "public service" låta samhället driva in kostnadstäckningen och i monopolform bestämma innehållet. Debatten blev hetare när teve dök upp 30 år senare.
I dag kan vi le åt att Radiotjänst 1952 ansåg att endast den kunde garantera teveprogram som tog hänsyn till kulturella värden och till bildningsbehovet.
Trots att datorutvecklingen exploderat de senaste 15 åren verkar regering, riksdag och remissinstanser undvika att i grunden ifrågasätta dagens public service.
Public service-bolagen har anammat allt möjligt som varken har med bandbredd i etern eller förra millenniets produktionskostnader att göra.
Något har gått snett när public service-bolagen får priser som "Sveriges bästa sajt". SR ämnar dessutom göra hela kalaset tillgängligt för mobila telefoner. I logikens namn kan vi vänta oss att politikerna skapar ett "Sveriges internet" och genomför ett statligt övertagande av webben, 3G-tjänster och podcasting samt inför licensavgift på MP3-spelare.
Den 28 september ska SRs styrelse fatta beslut i sitt projekt "Sveriges Radio 2010".
Orsaken är att deras sändningstillstånd löper ut och en dålig ekonomi - inte nya tekniska förutsättningar. SR vill öka inköpen från externa produktionsbolag, satsa på program för lyssnargrupper de tidigare valt bort, erbjuda fler kanaler och göra mer via internet.
SR:s vd Peter Örn säger att "alla inser att också radion, det äldsta men fortfarande det mest använda av våra etermedier, måste utvecklas och förnyas".
Det är en tendentiös uppfattning. Radio var bra, men har spelat ut sin soloroll som maktmedel, folkbildare och underhållare. Vi behöver inte mer av public service-radio.
Vi behöver nya tjänster för den allmänhet som slutar vara passiva lyssnare.
SR anser att det är de som gjort din dator till en radio. SR anser sig också vara unikt i att ta ansvar för såväl de många små publikerna som den stora, breda radiopub-liken.
SR menar vidare att man erbjuder en musikalisk bredd, ett djup och en mångfald som inte finns i någon annan radio.
Fel på alla tre punkterna.
Det var nog porrindustrin som drev fram streamingtekniken. SR kan inte bli straffat om man inte sänder från mitt barns musiklektioner i skolan. Det är tokigt att jämföra ett bolag (SR) med ett medium (radio).
På sin webbplats för "podradio" visar SR tydligt hur de ser på podcasting.
Där illustreras hur Radiohuset skapar program som blir ljudfiler som trycks ner i mp3-spelare. Men i podosfären finns en publik med teknik som enligt Peter Örn "i många fall ligger före Sveriges Radio".
Redan nu finns det tusentals podcastare och miljontals lyssnare. Många svenskar hade också börjat podcasta redan innan SR kom igång.
Från ett tekniskt perspektiv bollar jag här några idéer till utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky.
I stället för att hörsamma SRs begäran om mer resurser för forskning så att de kan ligga före publiken, kan publiken (läs medborgarna) behöva resurser för att utveckla podcastingtekniken. Vi kallar det "open source".
När alla medborgare podcastar blir metainformation, till exempel katalog-, sök-, indexerings- och rekommendationstjänster centrala.
Det vore nog bra med icke-kommersiella alternativ här. Samma sak med bandbredd åt dem som på ideell bas vill göra podcasting. Allt som public service producerat och gör framöver är vårt och borde fritt få återanvändas av alla.
Slutligen, det är inte längre papper och penna som dominerar kulturen. Det är online, video och ljud. Stöd framtidens medborgare (läs barn och ungdomar i skolan) när de utvecklar sina talanger som videobloggare och podcastare.
Att skriva är silver, men att podcasta är guld.
Richard Gatarski, ekon dr.










