Den europeiska myndigheten för nätverkssäkerhet, Enisa, ligger i dagsläget på grekiska ön Kreta och har verkat där sedan 2004. Myndigheten, vars mandat löper till 2014, har som syfte att stärka beredskap och kunskap inför hot mot stabilitet i europeiska informationsnätverken. Om mandatet inte förlängs innan dess kommer myndigheten läggas ned.

Enisa bemannas av erfarna säkerhetsexperter. Deras verksamhet uppskattas av säkerhetsexperter i EU-länder som inte själva har en lång kultur av sådana offentliga myndigheter. De arbetar inte polisiärt, utan grundar sig i en föreställning om att tekniska problem ska lösas tekniskt.

Sedan diskussionerna om förlängning av mandatet påbörjades 2010 har det dock uppstått flera konflikter. Å ena sidan är Enisas geografiska läge inte optimalt då man ofta har behov av att fysiskt resa till andra platser i Europa. Europaparlamentet har därför föreslagit att en del av Enisas stab bör förflyttas till Aten. De grekiska lokalpolitikerna är dock defensiva då alla förslag på förändring upplevs som ännu en åtgärd från europeiskt håll på grund av landets dåliga ekonomi.

Men det finns fler komplikationer.

Framför allt större EU-länder, läs Tyskland, är ovilliga att över huvud taget bedriva någon form av europeiskt samarbete kring nätverkssäkerhet. Man anser att denna verksamhet bäst bedrivs på nationell nivå. Internet är dock inte geografiskt avgränsade och ett bristande säkerhetsarbete i ett mindre EU-land får konsekvenser för hela EU.

Den sista, och mest obehagliga, delen av detta politiska spel är det nya cyberbrottslighetscentret som drivs av vår svenska kommissionär Cecilia Malmström. Kommissionen har försökt arbeta ut en plan i snart tre år där fokuset ligger på polisiär handling, alltså straff som kan utdömas efter det att en säkerhetsbrist inte bara uppstått utan dessutom utnyttjats. Förberedande tekniskt arbete, med tillhörande tekniska lösningar, som skulle kunna förhindra uppkomsten av allvarliga säkerhetsbrister saknas helt på agendan.

Den kompromisslösa inställningen från grekiska makthavare och Malmströms inställning riskerar innebära att mandatet inte förlängs. Då läggs Enisa ned och en viktig och kompetent myndighet går förlorad. För Tyskland gör detta inte så mycket då de med sin expertis kan utöva kontroll över hur pass bra säkerhet och stabilitet andra EU-länder får ha i förhållande till Tyskland.

Enligt Bruce Schneier, en av världens mest kända säkerhetsexperter, är den politiska inställningen för närvarande det största hotet mot framtida nätverkssäkerhet. I det här fallet har Cecilia Malmström klampat in på ett område där hennes olyckligt populistiska strävan efter etablering av ett center, som egentligen ser bäst ut i rubriksättning hos dagstidningar, riskerar att ta kål på myndigheter som faktiskt fungerar.

Europaparlamentets ställningstagande är förhållandevis klart, men för att EU ska få ett bra, gediget och tekniskt baserat säkerhetsarbete så krävs det nu att unionens andra institutioner, exempelvis Sveriges ministrar för it- och rättsfrågor samt kommissionär Malmström, följer parlamentets goda exempel.

Amelia Andersdotter, Europaparlamentariker för Piratpartiet