Filantropi är en växande verksamhet på svenska universitet och högskolor och på väg att bli en integrerad del av det svenska samhället. Vi vill därför se en förbättrad lagstiftning som gör också större donationer till forskning avdragsgilla.

Karolinska Institutet har nyligen gett ut en bok som beskriver universitetets fundraisingkampanj ”Genombrott för livet” som attraherade en miljard kronor i insamlade medel och därmed blev en av de mest framgångsrika vid ett europeiskt lärosäte någonsin.

Detta visar att det i samhället finns ett stort engagemang i den akademiska forskningen. Vi vill därför inspirera och väcka intresse för en fråga som borde ligga högt upp på dagordningen hos både politiker, forskare och i näringslivet. Redan i forskningspropositionen 2008 uttryckte Alliansregeringen en vilja att stärka och stimulera svensk forskning genom att införa avdragsrätt för donationer. Regeringen beslutade därför om kommittédirektiven ”Skatteincitament för gåvor till forskning och ideell verksamhet” i syfte att få till stånd en förändring.

Resultatet blev tyvärr verkningslöst när det gäller donationer till forskning. Sedan årsskiftet är donationer eller gåvor på högst 6 000 kronor avdragsgilla för privatpersoner under vissa förutsättningar. Kravet är bland annat att pengarna ges till en hjälporganisation eller till vetenskaplig forskning. Denna förändring är lovvärd. Men den får inte önskad effekt för donationer till svenska universitet och högskolor, där behoven av finansiering ligger på en väsentligt högre nivå.

För att Sverige ska kunna vara en forskningsnation i världsklass behövs en förändrad inställning till filantropi. Vi vill att det ska vara accepterat och fint att ge pengar till utbildning och forskning. Det handlar inte om att frånta regeringen ansvaret för den högre utbildningen. Om vi ska ligga i framkant måste den statliga tilldelningen av forskningsmedel vara fortsatt hög oavsett vilka privata medel som doneras till forskning. Däremot kan privata medel vara avgörande för om ett forskningsprojekt ska bli av, och för kvaliteten på resultaten.

När det gäller medicinsk forskning kan en donation påskynda ett viktigt forskningsgenombrott och därmed rädda liv. Donationer till medicinsk forskning är därför något som gynnar alla medborgare i ett samhälle och inte bara en privilegierad grupp.

Vi vet att de extra medel som läggs på toppen av grundfinansieringen ger möjlighet till snabbare genombrott, nytänkande och djärva satsningar – allt detta som är nödvändigt för att åstadkomma forskning i världsklass.

Vi anser därför att avdragsrätten måste utvidgas till att även omfatta större gåvor och donationer. Vi vill helt enkelt se en avdragsrätt som omfattar alla donationer oavsett belopp. Utifrån en mångårig dialog med våra donatorer är vi övertygade om att en ökad avdragsrätt kommer att leda till fler och större donationer till svenska universitet och högskolor. En generösare lagstiftning kring avdragsrätt blir också en viktig signal om att frågan fått större dignitet.

Det är dock viktigt att påpeka att donationer aldrig får påverka forskarnas integritet. En donator kan aldrig styra forskningen, men får naturligtvis som andra forskningsfinansiärer regelbunden återkoppling på hur projekten utvecklas. Till skillnad från vad många hävdar bidrar filantropi till ökad akademisk frihet.

Vi vill att filantropi inom den akademiska världen i Sverige ska bli en växande marknad.

Vi hoppas därför att Alliansregeringen, vågar ta steget fullt ut i höstens forskningsproposition genom att föreslå att även större donationer ska bli avdragsgilla.

Harriet Wallberg-Henriksson, rektor för Karolinska Institutet

Mikael Horal, chef för Development Office på Karolinska Institutet