En het debatt har blossat upp kring Iter. Jan Wallenius menar i en artikel i Ny Teknik att Iter säljs med falsk marknadsföring, och ifrågasätter om Iter kommer att kunna producera energi. Wallenius ifrågasätter vidare att Iter kan återproducera tillräcklig mängd bränsle (tritium). Artikeln bemöts av en grupp svenska forskare med anknytning till Iter.

Tritiumproduktion är inte enkel att åstadkomma i en ren fusionsreaktor. Om man istället tillåter fissila material i reaktorn är det dock tveklöst möjligt att åstadkomma tillräcklig tritiumproduktion.

Men det finns andra och större frågetecken kring Iter. Särskilt kravet på kontinuerlig drift, frågor kring materialbelastningar samt kontroll av plasmat så att det inte skadar reaktorn. För att producera energi till ett vettigt pris är det nödvändigt att lösa samtliga dessa frågor.

Svårigheterna att åstadkomma kontinuerlig drift är förknippade med att det saknas en effektiv metod för att driva den nödvändiga strömmen i plasmat. Idag drivs plasmaströmmen med induktion där plasmat är sekundärlindningen i en transformator. Mättnadsfältet i transformatorn begränsar driften till omkring 20 minuter. Någon form av icke-induktiv strömdrivning är nödvändig, men idag saknas teknik för detta.

I alla tokamakplasman finns instabiliteter som förkortar reaktormaterialets livslängd. Divertorplattorna, som tar emot läckande plasma, och mätutrustningar är särskilt utsatta. Neutronbombardemang gör materialen sköra och begränsar materialvalen. Ännu finns inte något förslag på fusionsreaktor som inte lider av allvarliga materialbegränsningar.

Om en fusionsreaktor kan realiseras får vi tillgång till ren och miljövänlig energi. Dilemmat är att det är mycket svårt, kanske omöjligt, att åstadkomma en sådan. Iter kan kanske lösa några problem, men frågetecknen är alltför stora för att göra utfästelser för framtiden.

Det är enklare att åstadkomma storskalig energiproduktion med fission i snabba reaktorer eller i så kallade fusionshybrider. De kan producera energi från använt kärnbränsle och förkorta tiden för geologisk förvaring av avfallet till omkring 1 000 år. I ett avseende är snabba reaktorer säkrare än dagens lättvattenreaktorer, eftersom kylmedlet kan självcirkulera utan kylpumpar.

Med tanke på osäkerheterna och att det krävs så lång tid innan en fusionsreaktor skulle kunna realiseras enligt Iter+Demo-spåret är det underligt att nästan all forskningsfinansiering koncentreras till Iter. Det finns alternativa och snabbare vägar att välja.

Olov Ågren, professor i teknisk fysik

Uppsala universitet