Världens största test av hybridelektriska stadsbussar genomförs för närvarande av Transport for London i syfte att kraftigt sänka buller, koldioxidutsläpp och andra skadliga avgaser. Åtta olika konstruktioner jämförs med målet att ha 300 hybridbussar i drift i år.

I den senaste utvärderingen av tillgänglighet och bränsleförbrukning finns en solklar vinnare: Volvos hybridbuss. Utifrån omfattande tester och undersökningar har Volvo, som enda i branschen, utvecklat en kompakt parallellhybrid, där diesel och elmotor driver fordonet var och en för sig eller i samverkan. Konkurrenterna har valt seriehybrider där en diesel driver en generator som alstrar ström till elmotorn som i sin tur driver bussen. De är enklare att utveckla, men ger dyra fordon som ger högre bränsleförbrukning än konventionella bussar utanför stadskärnorna.

Volvos lösning har krävt betydligt mer ingenjörstimmar än konkurrenternas alternativ, men har givit en lösning som är både bränslesnålare och billigare, och kan användas i många tillämpningar, till exempel i sopbilar och annan distributionstrafik. Intresset i omvärlden har varit betydande, med beställningar från Norge, Luxemburg, Brasilien och Schweiz, med ett undantag: Sverige.

Visserligen lade Göteborgs Spårvägar sent omsider en order, men i Stockholm, självutnämnd ”Capital of Scandinavia” är intresset noll. Varför? Sverige vill ju vara ledande i miljöteknik och i omställningen mot klimatvänliga system. Huvudskälet tycks vara fixeringen vid "biodrivmedel” och idén att Sverige ska bli ”fossilfritt” inom 20 år, som miljöminister Lena Ek nyligen åter fört fram. Med ett sådant synsätt blir etanol i tanken viktigare än att stödja effektiv framtidsteknik.

Men många så kallade biodrivmedel har en tveksam eller rent negativ miljöeffekt. Det gäller både majsbaserad etanol från USA, och diesel från palmolja, som lett till omfattande skövling av Indonesiens regnskogar. Renare biodrivmedel är en knapp resurs, och därför är effektivitet i användningen en avgörande fråga. Det är därför ingen motsättning mellan förnybara drivmedel och modern teknik, tvärtom. Men avancerade lösningar, som Volvos hybridelektriska bussar är dyrare under den första spridningsfasen, innan produktionen kommit upp i volym. Därför krävs särskilda insatser för att stödja marknaden så att kostnaderna kan sänkas.

Här är idén om ”fossilfritt Sverige” så nationellt inskränkt. Sveriges befolkning utgör en tusendel av jordens. Ska vi på ett meningsfult sätt bidra till planetens överlevnad är det genom att stödja industrins arbete med avancerad teknik som kan spridas till en stor del av jordens länder.

Volvo har nu utvecklat ett mycket viktigt bidrag till förbättring av stadstrafikens miljöprestanda, men det krävs volym i beställningarna för att ta ned kostnaderna och spridningen få verklig fart. Hemmamarknaden är viktig både för detta och som referens till omvärlden.

I Sverige talas det mer än någonsin om innovationer och innovationspolitik. Men var finns handlingen? Forskningsstöd räcker inte för innovation; avgörande är de tidiga marknadernas utveckling. Ett första steg vore att politikerna i Stockholms stadshus får stöd att bli åtminstone så framsynta som deras kollegor i Curitiba.

Christian Berggren, professor i Industriell organisation vid Linköpings Universitet.