Ny Teknik rapporterade vid månadsskiftet om att Altaeros Energies, som har sitt ursprung i MIT, har studerat en ny modell av vindkraft som visar att energiutbytet på höjden 300 meter blir mer än dubbelt så stort som om turbinen sitter på ett 100 meter högt torn.

Med ballonglösningen i stället för att sätta turbinen på torn menar Altaeros Energies att kostnaden för vindkraftel kan minskas med upp till 65 procent. Dessutom ska miljöpåverkan reduceras genom att ballongkraftverken låter mindre än konventionella vindkraftverk. Byggtiden och underhållskostnaderna ska också kunna sänkas.

Läsaren Sune S dömer ut modellen: ”Det är säkert betydligt billigare att bygga vindkraftverk på höjder i terrängen. Vertikalaxlade vindkraftverk är betydligt tystare än horisontalaxlade och är inte känsliga för turbulenta vindar. Med de förra finns det därmed många fler lämpliga platser för vindkraft.”

Andra gör sig lustiga över idén. Signaturen Problemlösaren skriver: ”Fantastiskt miljövänlig konstruktion. Man bara kapar förankringskabeln och så försvinner eländet upp i det blå.”

Lars-Åke Listén resonerar kring hur ballongen skulle utformas: ”En annan aspekt, ett flygande vindkraftsverk skulle kanske kunna ersätta gasförlusterna som alltid kommer att ske igenom det ”gastäta materialet”, med att själv skapa extra vätgas genom elektrolys av vatten. Elström har man tillgång av i överflöd, och mycket små vattenmängder kan generera stora volymer vätgas, så det borde vara möjligt att ha en liten väl isolerad och eluppvärmd vattentank sittandes inuti en vätgasballong. Syrgasen som bildas får man leda bort för att undvika risken för bildning av knallgas.”

Även Erik Bengtsson dissekerar konstruktionen och skriver: ”En vinturbin inuti en ringformad heliumballong kan mycket väl producera lite mer effekt än en lika stor vindturbin utan ballong runt. Om bladet på vinturbinen görs lite längre borde dock effekten kunna öka lika mycket till mycket lägre kostnad än vad den ringformade ballongen kostar. Om man vill hålla vindkraftverket uppe även då det inte blåser något borde en cigarrformad ballong vara billigare och medföra mindre luftmotstånd. (…)
En konstruktion jag tror mycket mer på är två stora rotorer med någon fackverksliknande dubbelvinge mellan. Då skulle dubbelvingen mellan rotorerna ge viss lyftkraft men ändå vindturbinens rotorer behöva vinklas så de ökar lyftkraften. Sedan borde vindkraftverket flyga mer än 1000 meter upp och linan kanske ha någon drakvinge på halva vägen för att inte linan skall böja för mycket neråt. Att ha ett flygande vindkraftverk över tätbebyggt område det får man nog i vilket fall glömma med tanke på olycksrisk om kraftverket skulle haverera.

Men signaturen Elanvändare är inte lika skeptisk: ”Att ha flygande vindkraftverk skall inte behöva vara värre än att ha byggkranar och genom bra utformning så skall inte risk för nedfallande vindkraftverk eller nedfallande is vara värre än att cykla i en storstad. Genom att ha säkerhetssystem kopplande till vindkraftverkans förtöjningslinor bör det vara möjligt att med ett enkelt varningssystem ha ett alarm som signalerar ut en varningssignal så att folk kan förflytta sig till säkert område om det mot förmodan skulle trilla ner ett flygande vindkraftverk.”

Men skeptiska läsare återvänder till grundproblemet, Tege Tornvall är en av dem: ”Hur mycket eller fantastiskt man än förbättrar vindmöllorna ändrar det inte grundproblemet att det bara blåser lagom ibland och att det krävs reservkraft när det blåser för litet eller för mycket - alldeles frånsett kostnader, komplexitet och driftsäkerhet.”

Då är signaturen Jeppen framme och svarar: När gick alla våra 10 st kärnkraftverk samtidigt sist? Hur många av våra 10 st kärnkraftverk går i dag? Hur många av våra 10 st kärnkraftverk gick när det var som kallast i vinter? När du svarat på dessa frågor, så kanske du inte ska vara så kaxig och säga att det bara blåser ibland. Hur du än vrider och vänder på det så är svensk vindkraft pålitligare än svensk kärnkraft.”

Läsaren Gunnar Littmarck fyller på: ”Hellre lyss till den sträng som brast än aldrig spänna en båge. (…) Världen har för få optimister och för många professionella teknikutvecklingsbidragstagare. Det beror på att politiker inte har tekniker som rådgivare utan ekonomer som oftast saknar kunskap i både teknik och naturvetenskap.