Nästa forskningsproposition levereras hösten 2012. Att tänka långsiktigt mitt i en kris bekräftar Sveriges position som en ledande forskningsnation. Samtidigt ställer krisen stora krav på att forskningspolitiken är evidensbaserad, det vill säga att den står på en god empirisk grund. Vi hävdar att så inte alltid varit fallet.

Under 2000-talet växer en tro fram om en ”svensk paradox” där nyttan av universitetsforskningen sägs vara liten. 2008 års proposition speglar denna i sitt påstående att “Forskningsresultaten har alltför sällan lett till jobb, nya produkter och tillväxt i Sverige”. Det sägs att det i ett internationellt perspektiv kommer få produkter och företag ur akademiska miljöer, samt att antalet patent och licenser därifrån är litet. Insatser förespråkas för att öka kommersialiseringen.

Det finns emellertid inte några internationellt jämförbara studier av vare sig produkter, företag, patent eller licenser som uppkommit ur akademin. Vilket faktaunderlag Regeringen hade när propositionen skrevs är därför oklart. Det torde vara på sin plats att källhänvisningar införs i forskningspropositionen så att Riksdagens ledamöter kan granska källorna.

Utan gedigen analys är det omöjligt att veta i vilken mån akademisk forskning har kommersialiserats. Två exempel illustrerar detta:

1. Investeringar i universitetsforskning låter sig inte utvärderas på ett par års sikt, snarare tar det decennier innan effekter uppstår. Vi vet detta genom att under lång tid följa bolag som knoppats av från universiteten. Om dessa företag, internationellt sett, är få eller många har vi dock sämre kunskap om.

2. Tillgängliga databaser medger inte någon enkel inhämtning av relevant data. Efter en omfattande forskningsinsats har en internationell studie visat att svenska universitetsforskares patentering låg på samma nivå som den i USA. I Sverige skrevs dock ägandet av patenten oftare över till privata, (stora och svenska), företag.

Ett ytterligare problem är att den forskningspolitiska debatten ofta likställer nyttiggörande av akademisk forskning med kommersialisering. I litteraturen finns dock starka belägg för att denna forskning påverkar innovationsprocessen även på en rad indirekta sätt. Till exempel, genom att verka i starka nätverk påverkas företagens syn på nyttan av nya tekniker, tekniska optioner skapas och utvärderas med företag, (forsknings)infrastruktur används för att stödja företags experiment. Forskare interagerar även med myndigheter och påverkar företagens ramvillkor. Tillgängliga indikatorer speglar dock inte indirekta effekter utan det krävs forskning för att förstå dess betydelse. Utan sådana studier är det omöjligt att veta i vilken omfattning akademin stödjer företags utveckling.

Sammanfattningsvis menar vi att delar av den forskningspolitiska debatten och politiken vilar på en otillfredsställande empirisk grund. Det finns ett stort behov att öka kunskapen om det faktiska nyttiggörandet och därmed förbättra förutsättningar för att driva en evidensbaserad forskningspolitik. Mycket skattepengar står på spel, men också Sveriges position som forskningsnation och akademins kapacitet att stödja näringslivets omvandling.

Staffan Jacobsson, professor i forsknings- och teknikpolitik, Chalmers

Åsa Lindholm Dahlstrand, professor i innovation Lunds Universitet och i entreprenörskap, Högskolan i Halmstad

Merle Jacob, professor i forskningspolitik, Lunds Universitet

Eugenia Perez-Vico, doktorand, Chalmers