”Riskfyllt nanospel, ministern”
Publicerad 1 april 2012 09:28
DEBATT. Låt inte nanomaterialen hamna i samma dödläge som GMO. Man dömer och bedömer en hel teknikform trots att fokus i rimlighetens namn borde ligga på egenskaperna hos produkten. Det finns enorm potential inom nanotekniken för nya jobb, framsteg inom sjukvården, miljöförbättring och mycket, mycket annat, skriver Josef Fransson (SD) Riksdagens Miljö- och Jordbruksutskott
Läs mer
- ”Vi behöver en plan för hantering av nanomaterial”
- "Nanon i solskydd helt 100"
- ”Regeringen borde vakna upp ur sin nanosömn”
- ”Riskfyllt nanospel, ministern”
- ”Obligatoriskt nano-register? Nej tack!”
- Ministern: Vi vet för lite om nano
- Slammet är fullt av dyrbara nanofibrer
- ”Nytt energistöd ett måste för att rädda industrin”
- Eldfängd nanoteknik
Nanotekniken gör nya landvinningar i ett högt tempo och precis som miljöminister Lena Ek (C) skriver i sin debattartikel ”Vi vet för lite om nano” så finns det enorm potential inom området för nya jobb, framsteg inom sjukvården, miljöförbättring och mycket, mycket annat.
Det är dock ett stort feltänk, som också ger en känsla av opportunism, när Lena Ek gör utfall mot den nya teknikformen och säger sig vilja forcera in tekniken i gapet på EUs byråkrater. Det är tyvärr allt för lätt för politiker att exploatera människors rädsla för något mycket komplext, så som nanotekniken, men jag ser en risk med att denna högpotentiella teknikform kan hamna i samma dödläge som frågan om genmodifierade grödor.
Frågan om modern växtförädling har förenklats till för eller emot, trots att möjligheterna på fältet kan utmynna i ett mycket brett spektra, inte minst för att minska användandet av farliga kemikalier i jordbruket. Man dömer och bedömer en hel teknikform trots att fokus i all rimlighets namn borde ligga på egenskaperna hos den produkt man framställt.
Resultatet av åratal av kvasivetenskaplig opinionsbildning emot GMO samt EU:s blytunga byråkrati har blivit att företag bokstavligen flyttar sin verksamhet till andra länder eller att forskare fokuserar på marknader utanför Europa. Vi riskerar därmed att gå miste om viktiga pusselbitar i vår strävan efter det hållbara jordbruket då de så viktiga miljöfrämjande grödorna uteblir. Lägger vi begreppet nano i händerna på EU kan vi nog räkna med att historien upprepas. En omöjliggörande lagstiftning på området skulle bli förödande och få oöverskådliga ekonomiska konsekvenser.
Den mesta teknik kan användas till annat än gott och den mesta tekniken kan också få andra konsekvenser än vad som var tänkt. Man måste dock förhålla sig på ett sätt till ny teknik där man för varje innovation, var för sig, väger samhällsvinsterna mot riskerna. Att betunga en hel vetenskapsgren med farhågor om fara kommer bara att hålla forskningen och innovationen tillbaka.
Josef Fransson (SD)
Riksdagens Miljö- och Jordbruksutskott



