Astrazenecas nedläggning av två av tre svenska enheter för forskning och utveckling, först i Lund, och nu i Södertälje är ett förödande slag mot svensk FoU-baserad industri. Astrazeneca står för över 80 procent av Sveriges totala export av läkemedel, och för miljardintäkter från export av royalties och licenser.

Astrazenecas FoU-enheter har sysselsatt 20 procent av alla disputerade som arbetar i privat FoU i Sverige, och för 15 procent av industrins samlade svenska FoU. Produktionen finns visserligen kvar i Södertälje men när forskningen läggs ned är dess framtid osäker.

Beslutet om nedläggning har följts av tre slags reaktioner:

1. Ett röststarkt krav på mer medel och bättre karriärmöjligheter för medicinsk forskning. Men detta löser på intet sätt grundproblemet med Astrazenecas nedläggningar – att en central samarbetspartner och FoU-motor drastiskt krymper.

2. Påståendet att nedläggningen saknar betydelse, nu kommer i stället små riskkapitalfinansierade forskarbolag stå för de nya läkemedlen. Men tron att riskkapital skulle ha större tålamod och bättre urvalsförmåga än ett storföretag med global närvaro och samarbeten med världens bästa universitet övertygar inte. Och hur skall denna modell ersätta den export och kvalificerade sysselsättning som försvinner med Astrazeneca?

3. Attityden att förlusten av FoU-intensiva storföretag inte går att hejda. Sverige blir ett land av tjänsteföretag och det är gott nog. Men om så blir fallet skulle följderna bli dramatiska. Högproduktiva arbeten ersätts med lågproduktiva (med dito löner), exporten av förädlade produkter och tjänster krymper, och basen för kvalificerad FoU-samverkan högskola - industri försvinner.

Det borde vara dags till och med för regeringen att vakna upp. Här finns tyvärr en självbelåten idé att det räcker med goda statsfinanser och ”jobbskapande” i form av subventionerade hushållsnära (det vill säga lågproduktiva) tjänster, medan industrin får klara sig själv. Varningsklockorna om ett försämrat FoU-klimat har funnits länge. Ett exempel: ”Det klimat vi har i Sverige har lett till att vi inte längre har några utvecklingsprojekt i samarbete med någon vårdinrättning här. Vi har nästan tröttnat på att försöka.”, Sören Johansson, Elekta, strålkniven!.

Nu behövs ordentliga omtag.

• Den offentliga upphandlingen, nu helt inriktad på pris, måste ändras helt. Dagens modell gynnar företag vars enda idé är att pressa kostnaderna och kväver kvalitet och kompetens. Sverige behöver satsa på innovationsupphandling som kan återskapa den anda som bland andra Elekta efterlyser. Förslag finns från IVA, men ingenting har hänt.
   
• Var huvudkontor och ägande befinner sig har stor betydelse för långsiktiga FoU-beslut. AP-fonderna behöver helt nya riktlinjer, som gör att de i stället för att spekulera i parasitära riskkapitalbolag kan investera långsiktigt i infrastruktur och svenska FoU-baserade företag.
   
• Avdragspolitiken behöver förändras från dagens skattesubventioner för medelklassen till långsiktiga subventioner för FoU och utländska experter. Detta behöver kopplas till en politik för långsiktig kvalificerad kompetensförsörjning, annars kommer ytterligare teknikbaserade företag försvinna.

Det är inte för sent. Men det är bråttom!

Christian Berggren

Professor Industriell Organisation, Linköpings Universitet