Har ni hört uttrycket "det tredje benet"? Det är ett uttryck som beskriver det förnybara inom svensk energipolitik. Det används allt som oftast av centerpartister, dels för att ge sken av att Sverige tidigare saknat förnybar energi och att det nu växer fram som en följd av regeringens åtgärder, och dels för att stävja kritiken mot att Centerpartiet accepterat kärnkraft. Problemet är att "det tredje benet" i själva verket är en bluff.

Maud Olofsson ville gärna framställa centern som ett parti som gynnar den förnybara energin. Som ett led i detta lanserade hon uttrycket "det tredje benet". Ofta har det tredje benet beskrivits som kraftigt expanderande sedan Centerpartiet kommit in i regeringsställning. Men ligger det någon sanning i denna retorik?

Det räcker med att ta en titt på siffror från Energimyndigheten för att konstatera att centerns tredje ben handlar om just retorik, inte om faktiska politiska framgångar. Kort sagt är det tredje benet ett politiskt uppblåst luftslott iscensatt för att rädda Centerpartiets ansikte.

I nästan ett århundrade har Sverige haft förnybar energi, främst på grund av utbyggnad av vattenkraft och biomassa. Redan år 1970 tillfördes 84 TWh förnybar energi och sen har tillförseln bara ökat. Men ökningen har hållit en ganska exakt kurva, och enligt Energimyndighetens långsiktsprognos kommer den att fortsätta i samma bana fram till 2020 om inte seriösa politiska åtgärder sätts in.

Till detta hör att den ökning av förnybar energi som sker än idag inte beror enbart på regeringen. Även i Energimyndighetens förra långsiktsprognos, som byggde på politiska beslut till och med juni 2008 – med andra ord före regeringens energiuppgörelse – ökade tillförseln. Dessutom, av den nu beräknade ökningen till år 2020 med 30 TWh förutsågs mer än hälften inträffa utan fler åtgärder. Åtgärder till följd av regeringens beslut efter 2008 ger därmed cirka 13 TWh förnybar energi, en ökning med endast fem procent över tio år.

De låga ambitionsnivåerna hos den borgerliga regeringen har fått EU att reagera. I sin aktionsplan för förnybart skriver de att "Sveriges ambitionsnivå för nationell utbyggnad av förnybar energi är väldigt låg". Dessutom framgår det i aktionsplanen att Sveriges utbyggnadstakt för förnybart från nu till år 2020 faktiskt är lägre än åren 1996-2010.

Sammantaget visar det sig alltså att Centerpartiets tredje ben är en bluff. Det handlar mer om ett retoriskt spel för att måla sitt parti i en grönare färg. För att partiet hederligt ska kunna benämna sig som alliansens gröna röst krävs nu hårdare tag för att gynna framväxten av förnybar energi. Frågan är om nya energiministern Anna-Karin Hatt är beredd att ta tag i centerns havererade energipolitik.

Lorentz Tovatt

Grön debattör och skribent på www.supermiljöbloggen.se