Arbetet inför nästa års forskningsproposition har satt igång på allvar. Forskningsberedningen är tillsatt. Nu är frågan: kommer utfallet att bli en politik som för Sverige framåt som forsknings- och innovationsnation?

Går utvecklingen vidare i gamla hjulspår finns anledning till pessimism. Sedan lång tid tillbaka har mycket av forskningspolitiken centrerats kring en konflikt om forskningens inriktning. Grundforskningen har ställts mot den tillämpade. Forskning och affärsverksamhet har ställts mot varandra. Det är i detta kraftfält som svensk forskningspolitik har hamrats fram. Balans har sökts mellan två vitt skilda ideal om forskningens inriktning.

I den bästa av världar leder en sådan process till att vi uppnår både-och. Erfarenheterna tyder på att vi istället förverkligat varken-eller.

När det gäller forskningens internationella ställning skrev Vetenskapsrådet i en rapport från förra året om ”det svenska problemet”. Mätt i medelcitering av vetenskapliga publikationer har svensk forskning sedan många år legat på sjätte plats i världen – en stark ställning. Det problematiska är trenden. Medan andelen högt citerade svenska rapporter stått stilla i decennier har andra länder ökat sin andel. Vår forskning är alltjämt stark, men tycks tappa mark.

Samtidigt är våra problem avseende innovationer välkänt. Trots att Sverige är ett av de länder som satsar störst andel av bruttonationalprodukten på forskning och utveckling lyckas vi sämre än andra på att kommersialisera dess resultat i form av nya produkter, processer eller tjänster.

Ofta kallas detta ”den svenska paradoxen”. Men den är ingen paradox; den är ett naturligt utfall av de villkor som gäller i Sverige.

Debatten har gällt vilken roll forskarna ska spela. För lite uppmärksamhet ägnas en tredje aktör: industriforskningsinstituten. Här finns nyckeln till att låsa upp decennielånga motsättningar inom forsknings- och näringspolitiken.

Jämfört med andra länder är institutssektorn mindre utvecklad i vårt land. Exempelvis Tyskland, Finland och Nederländerna är långt före oss. Samtidigt finns gott om svenska exempel på vad industriforskningsinstituten kan bidra med. De har hjälpt företag att utveckla nästa generations miljövänliga produkter, skapat testanläggningar för trafiksäkerhet och utvecklat visualiseringsteknik för vården tillsammans med universitet – bara för att nämna några exempel.

Internationella erfarenheter pekar mot vikten av en självständig institutssektor som kan komplettera och stödja universitetens egna direktkontakter med näringslivet. Vissa uppgifter löses bäst i direktkontakt universitet - företag. Andra kräver medverkan av institut för att leda till bästa resultat. Det är i denna senare länk som Sverige ligger efter många andra länder.

Särskilt viktig är institutens roll för mindre och medelstora företag som själva saknar resurser att bedriva avancerad forskning eller finna lämplig innovationspartner. Dessa bolag ska kunna lägga ut en del av utvecklingsuppdragen på instituten.

Forskningspropositionen kommer med all sannolikhet att även framöver innehålla ett antal strategiska forskningsområden. Dessa områden bör kompletteras med ett tydligt uppdrag för institutssektorn att arbeta med ett antal strategiska innovationsområden. Inom dessa ska särskild energi läggas på att skapa bryggor mellan de strategiska forskningsområdena och kommersialiserbar innovation.

De strategiska innovationsområdena ska handla om viktiga samhällsutmaningar som hållbara transporter, energi och miljö, vård och hälsa, biobaserade material och hållbar produktion.

En annan utvecklingsfront är att skapa fler demonstratorer, där framtidens teknik kan testas i sin ”naturliga miljö”. Exempel på demonstratorer är det virtuella obduktionsbordet, baserat på den senaste visualiseringstekniken, och demonstratorn om framtidens trafiksäkerhet, framtaget i samverkan mellan industriforskningsinstitutet SP, företaget AstraZera och Chalmers.

Så skulle den expansion, som vi menar behövs inom institutssektorn för att närma oss omvärlden, kunna ges en inriktning för ökad styrka åt det svenska innovationssystemet. Så löser vi upp ”den svenska paradoxen”.

Peter Holmstedt, vd för Rise Holding