Vad är det som säger att ytterligare ett järnvägssystem kommer att medföra bättre underhåll i framtiden. Då skall de oglamorösa och för besparingsambitioner illa utsatta underhållsinsatserna fördelas på två system.

Har en känsla av att beslutsfattare och makthavare av någon anledning regelmässigt föredrar nysatsningar på storståtliga projekt framför underhåll av befintliga system.

En annan och viktigare fråga är hur befolkningstätheten och därmed kundunderlaget ser ut i de olika länderna.

Vid ett hastigt överslag av tillgängliga uppgifter framgår att de uppräknade snabbtågsländerna samtliga har avsevärt större befolkningstäthet än de delar av Sverige som kan tänkas välsignas med snabbtåg med Taiwan i topp på 639, Japan på 337, Korea på 498, Tyskland på 230 och undantaget Spanien på 80 innevånare per kvadratkilometer. Det blir ett snitt på drygt 290 innevånare/km2 mot en genomsnittlig befolkningstäthet på c:a 88 innevånare/km2 i aktuella svenska provinser. Här drar dessutom Stockholms läns 304 invånare/km2 upp genomsnittet. Stockholm genererar visserligen mycket resande men resterande län är rena glesbygden med ett snitt på c:a 52 invånare/km2, alltså cirka en sjättedel av 290.

Som alternativ måste man överväga att successivt fortsätta att räta ut samt komplettera de befintliga banorna med ytterligare spår för de långsammare tågen. Sannolikt till avsevärt lägre kostnad och i lugnare tempo än för ett helt nytt parallellt system.

En fråga till sist: hur många minuter beräknas man tjäna med snabbtåg i förhållande till X2000 eller kommande X3000 om de får friare spår? Redan idag konkurrerar X2000 framgångsrikt med flyget mellan Stockholm C och Göteborg C. Hur mycket får de minuterna kosta? Finns det redovisat några samhällsekonomiska analyser i frågan?

Ingvar Bergenudd, Vällingby