När Jan Björklund och Nyamko Sabuni i vintras lovade att studiemedelssystemet skulle anpassas drog alla studenter och lärare på utbildningarna en lättnadens suck. Studenterna vid de utbildningar som bedrev heltidsstudier mer intensivt skulle även fortsatt få fullt studiemedel och högskolorna skulle få behålla detta pedagogiska upplägg. Efter protester runt om i hela landet hade regeringen tagit sitt förnuft till fånga och lyssnat på oss. Man hade insett att studenterna och utbildningarna inte skulle få komma i kläm på grund av vad som i grunden var ett administrativt problem. Utbildningarna detta handlar om läser på ett färre antal veckor lika många, eller till och med fler arbetstimmar än övriga utbildningar.

Vi blev därför oerhört förvånade när vi insåg att regeringen trots högljudda protester från i stort sett samtliga remissinstanser valde att begränsa undantaget som införs till utbildningar som haft upplägget före 1 januari 2010. Nya utbildningsprogram skapas hela tiden drivet av samhällets behov, och studenter inom dessa program kommer med dagens förslag få 8 000 kr mindre i studiestöd än sina studiekamrater som valt ett äldre program.

Detta står helt i strid med det som påstås vara syftet: att säkra legitimiteten och tydligheten i studiemedelssystemet gentemot studenterna, samt att man inte skall ekonomiskt missgynna studenter vid några av landets mest krävande högskoleutbildningar. Man faller pladask när man försöker tvinga lärosätena att använda en viss terminsindelning, istället för den som anpassats efter de berörda utbildningarnas behov. Man argumenterar att högskolan givetvis måste få behålla rätten till att anpassa sina studietider efter ämnenas pedagogiska behov, men i praktiken tas den bort helt.

Förslaget kringskär dessutom lärosätenas möjligheter att starta nya utbildningar. Eftersom programmen av kostnadsskäl läser vissa kurser tillsammans blir det ekonomiskt omöjligt att ha program med olika terminsindelning. Kopplat med att nya utbildningar troligtvis skulle få synnerligen svårt att rekrytera studenter, blir detta i praktiken ett stopp för nya tekniska utbildningar i Sverige, detta i ett läge där det omgivande samhället är i starkt behov av ingenjörer.

För att kunna skapa nya utbildningar skulle skolorna vara tvingade att lägga om terminsindelningen till ett 40-veckors system, vilket hade kostat enorma summor och krävt flera års arbete.

Trotts detta väljer regeringen att slå dövörat till mot samtliga remissinstanser, vilket vi har svårt att tolka på ett annat sätt än att man vill tvinga fram en omläggning av pedagogiken. Dock har man genom autonomireformen avskaffat regeringens möjlighet att göra just detta, om man bortser från möjligheten att manipulera studiemedelssystemet. Det måste vara upp till högskolan själv att avgöra vilka program som ges på heltid, med en likvärdig utvärdering utförd av högskolverket.

Vi motsätter oss inte en diskussion om utbildningsupplägget men den måste föras på pedagogiska grunder, inte hastas fram föranledd av retroaktivt beslutade regler.

För att säkra studiestödssystemets legitimitet och de tekniska utbildningarnas framtid måste därför begränsningen av undantaget till utbildningar startade före 1 januari 2010 tas bort, och ett generellt undantag ges.