Brasiliens försvarsminister tillkännagav nyligen att beslutet om att anskaffa nya stridsflygplan skjuts upp, oklart hur länge. Landets ekonomiska svårigheter förstärkta av naturkatastroferna i Rioområdet antas ligga bakom.

Det svenska militär-industriella komplexet är i full färd med att bädda för beslut att starta utvecklingen av en Super-JAS, (Gripen/NG, New Generation). En tänkbar affär med Brasilien är nyckelkomponent i detta spel. (I bakgrunden skymtar även Indien). Konkurrenten till Gripen NG är i första hand franska Rafale, som hållits som favorit. Detta trots att flygvapnet liksom flygindustrin i Brasilien sägs föredra Gripen. Om ansträngda finanser väger tungt kan tänkas att det talar tillförmån för den billigare Gripen.

Super-JAS finns redan som en så kallad demonstrator som verkligen flyger. Huruvida det skall betecknas som ett nytt plan eller som en radikalt genomgripande modifiering kan diskuteras. I alla händelser är det frågan om ny, elektroniskt styrd radar (vilket innebär att skrovet måste expanderas), ny avionik, möjlighet till fler vapen, 40 procent större interna bränsletankar, med mera.

Ett avgörande problem är att köparländer rimligen tänker långsiktigt. Ett flygplansköp innebär att köparlandet binder upp sig för support för cirka 40 år framåt. Så länge kräver ett stridsflygplan kontinuerligt underhåll och återkommande uppdateringar.

Hur ser potentiella köpare på Sverige i detta avseende? Landet har nio miljoner invånare, är visserligen rikt men med en stadigt krympande försvarsbudget och en försvarsmakt med permanenta, allt svårare strukturella problem. Bland annat hotar det nya anställda försvaret att bli en glupsk gökunge. Mot den bakgrunden kan det vara svårt att framstå som en uthålligt pålitlig leverantör.

Projektledaren för JAS-systemet Johan Lehander, hävdade nyligen att export av JAS kräver ett ”moder” -flygvapen av en inte obetydlig storlek. Han mer än antydde att det svenska flygvapnet, med dess 100 JAS C/D av idag, är för litet. I JAS-offerten till Norge ingick att det svenska flygvapnet skulle beställa ett tiotal plan i samma version som offererades Norge. Riksdagen har beslutat att en exportorder är en förutsättning för att gå vidare med Super-JAS och då, så vitt jag förstår, anskaffa tio plan till svenska flygvapnet. Om Johan Lehander har rätt, innebär det att hela det svenska flygvapnet borde ombeväpnas helt med Gripen NG — och helst växa — för att ha en chans att få Brasilienordern. Nu talar vi om pengar, stora pengar.

Vad händer om Brasilien inte blir av? Fortsätter projektet i alla fall i hopp om nya exportaffärer, ungefär som den spelberoende som satsar sin sista tusenlapp? Folkpartisten Allan Widman undslapp sig vid ett möte i januari att det kan vara frågan om mer än 60 miljarder.

Det är bara att konstatera: JAS har ätit ur flygvapnets operativa förmåga på ett anmärkningsvärt sätt. Stridsledningssystemet är i gungning, vapen saknas i stor utsträckning, det unika svenska bassystemet är skrotat och flygförarna får för litet flygtid.

Det är utan tvivel så att en utvecklande flygindustri har positiva, men svårmätbara, effekter på det teknologiska kunnandet i ett land. Frågan är om försvarsindustripolitik därför är viktigare än försvarspolitik? Med dagens budgetramar går det inte vara seriös inom båda områdena samtidigt.

Vi står inför ett moment 22 . Ett relativt stort och i sin helhet fungerande svenskt ”moderflygvapen” framstår som en förutsättning för större export. Om utveckling köps till priset av ett krympande och obalanserat flygvapen och i förlängningen totalt försvarshaveri hamnar man med skägget i brevlådan.

Vad är då alternativen?

1. Skjut till mer pengar och erkänn att en utvecklande flygindustri lika mycket handlar om teknologipolitik som om försvar. Knappast en trolig lösning.

2. Lägg i realiteten ned försvaret och låt den pågående pyspunkan övergå i en implosion genom att fortsätta på det försvarsindustriella spåret.

3. Ta skeden i vacker hand och köp så småningom utifrån. F 18 och JSF är tänkbara alternativ.

Min uppfattning är tveklöst, avbryt utvecklingen av Super-JAS och låt försvaret komma i första rummet.

Det betyder inte nedläggning av flygindustrin. För att hålla liv i flygvapnets nuvarande JAS C/D kommer det att krävas kontinuerligt stöd under många år. Men det skulle innebära en avsevärd ambitionssänkning.

Johan Tunberger
Flitig försvarsdebattör, tidigare bland annat säkerhetspolitisk analytiker vid FOI och överdirektör för FRA