Det radioaktiva kärnavfallet är farligt i över 100 000 år. Slutförvaret ska tåla inre korrosion och istiders tryck på omgivande berggrund. Platsen ska kännas igen lika långt fram i tiden, som människan hittills har behärskat elden.

I det perspektivet måste vi ta den tid som behövs för att omsorgsfullt välja rätt plats och rätt metod. Kärnkraftsindustrin känner sig redo. I mars avser dess avfallsbolag Svensk Kärnbränslehantering AB, SKB, att ansöka om ett slutförvar i Forsmark.

Vi kan förstå otåligheten. Industrin har i decennier låst sig vid en metod där kapslar av koppar garanterar säkerheten. Men de senaste åren har ledande forskare ifrågasatt metoden. Nya vetenskapliga studier tyder på att industrins utgångspunkt – att koppar rostar långsamt i slutförvarsmiljön – sannolikt är felaktig. I värsta fall kan kapslarna frätas sönder så att radioaktiva ämnen släpps ut redan om några hundra år.

Vi anser att denna fråga måste utredas i detalj av forskare som står fria från industrin, helst innan en ansökan om ett slutförvar ska granskas av ansvariga myndigheter. Men industrin kör vidare och SKB vägrar dessutom att lämna ut alla i samrådet relevanta underlag.

Det visar ett grundproblem. I Sverige har kärnkraftsbolagen ansvar för att utveckla ett slutförvar, men eftersom industrin har bildat ett aktiebolag för uppgiften så saknar myndigheterna rätt att ta del av alla rapporter som dokumenterar arbetet.

Istället för offentlighetsprincipen styrs arbetet av egenintresse. I en myndighetsgranskning tidigare i år visade det sig också att SKB fuskat i redovisningen av kopparkorrosion. Efter kritik släppte bolaget motvilligt vissa rapporter, men exempelvis konsultrapporter som rör sannolikt graverande resultat från berglaboratoriet i Äspö göms alltjämt.

Inom ramen för det samråd som nu pågår kräver vi att SKB öppnar alla arkiv. Vi riktar samma uppmaning till Vattenfall, EON och Fortum, som äger SKB. Det behövs även en lagstiftning som garanterar full insyn för alla, och ökade resurser till försök om kopparkorrosion, som granskas i en öppen process.

Vi tycker även att regeringen bör tillsätta en parlamentarisk utredning som genomlyser slutförvarsfrågan och studerar såväl industrins förslag som de alternativa metoder, såsom djupa borrhål, som alltfler forskare anser bör utredas.

Demokratisk förankring är avgörande för att slutförvaret ska bli säkert. Att låta en fuskande kärnkraftsindustri fortsätta ha den praktiska makten över var och hur deras livsfarliga radioaktiva avfall ska förvaras i hundratusen år är att äventyra miljön för kommande generationer.

Mikael Karlsson, ordförande Naturskyddsföreningen

Johan Swahn, kanslichef Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning MKG

Läs också:
Den livsfarliga skatten i berget

Kärnkraftens ödesfråga - varna eller gömma