Världen står inför ett svårt energiförsörjningsproblem: Hur ska det ökade energibehovet kunna tillgodoses, samtidigt som klimatmålen uppfylls? Av debatten får man ibland intrycket av att det ökade energibehovet är trivialt och att det endast bottnar i att människor vill ha fler apparater som gör livet mer bekvämt.

Det ökade energibehovet är naturligtvis inte trivialt, utan det handlar om att uppfylla grundläggande behov, som tillgång till dricksvatten och att skapa förutsättningar för utveckling och välstånd för en stor del av mänskligheten. Om 20 år beräknas hälften av världens befolkning lida brist på färskt vatten och det är ett scenario som, bortsett från den humanistiska sidan av saken, sannolikt kommer att skapa stora spänningar i världen.

I dag är läget sådant att nya tekniker måste utvecklas för att ersätta den fossilkraft vars andel, bara för världens elproduktion, är cirka 70 procent. Kärnkraften står för cirka 20 procent och internationellt pågår nu arbete att öka den andelen på bekostnad av fossilanvändningen.

Liksom det mesta vi människor företar oss har kärnkraften sina nackdelar. Å andra sidan har den odiskutabla fördelar och kan vi hitta nya tekniker som minskar olägenheterna och samtidigt stärker fördelarna är mycket vunnet. Generation IV konceptet, även kallad fjärde generationens kärnkraftteknik, kan vara ett sådant alexanderhugg.

Internationellt är generation IV hett och för svensk del forskas det inom ett nationellt program Genius, Generation IV i Universitetssverige. Genius är ett samarbete mellan Uppsala universitet, KTH och Chalmers, där arbetet fokuseras på de så kallade blykylda snabbreaktorerna med tillhörande bränsleåtervinning.

Vad kan man då åstadkomma med denna teknik? De naturliga resurserna kan utnyttjas 100 gånger bättre än med dagens teknik. Det betyder att uranet

i de i dag brytvärda tillgångarna räcker i tiotusentals år. Det genereras radikalt mindre mängd långlivat avfall. Dagens väldiga volymer av utarmat uran kan användas som bränsle, i?stället för som exempelvis barlast i segelbåtar. Det är lätt att visa att till exempel USAs hela elbehov skulle kunna tillgodoses

i cirka 1?000 år med enbart landets kärnkraftavfall.

Tekniken kan utföras som så kallade nukleära batterier, det vill säga anläggningar om några tiotals megawatt som kan placeras ut världen över för att exempelvis producera sötvatten ur havsvatten. Nukleära batterier skulle kunna vara autonoma och efter 20-25 år byts hela härdkassetten ut och ersätts med en ny.

En annan intressant applikation, när man har tillgång till stora mängder stadigvarande elenergi, är möjligheten att storskaligt tillverka petroleumprodukter av koldioxid. Därmed blir det som i?dag betraktas som den värsta miljöboven en resurs.

Sverige har varit i den kärntekniska tätpositionen och det finns skäl att återigen sätta svensk ingenjörskonst på världskartan.

Vi ser en mycket intressant möjlighet för Sverige att inom 10-15 år stå värd för en mindre anläggning för att demonstrera fjärde generationens kärnkraft som del av ett större europeiskt projekt. Vi inbjuder därför svensk industri, den politiska sfären, forskningsfinansiärer och allmänhet till en diskussion om fördelarna med ett sådant projekt för forskning, industri och framtida välfärd såväl i Sverige som globalt.Ane Håkansson professor, tillämpad kärnfysik, Uppsala universitet

Janne Wallenius professor, reaktorfysik, KTH

Christian Ekberg professor, kärnkemi/industriell materialåtervinning, Chalmers

Mattias Klintenberg docent, materialteori, Uppsala universitet