Reaktionerna på forskningspropositionen har präglats av glada tillrop från dem som får pengar, men också en hel del ifrågasättande.

Dels från de universitet som känner sig förfördelade, dels från dem som tycker att regeringen styr för mycket.

Det är i grunden utmärkt att regeringen för första gången vågar öronmärka pengar och prioritera i satsningarna på forskning.

För att nå världsklass måste Sverige parallellt med grundforskning fokusera på de områden där vi har både forskning i världsklass och starka företag.

Öronmärkningen av en del av forskningsmedlen måste också sättas in i sitt perspektiv. Den absolut största delen av medlen går fortfarande till fri grundforskning.

Många svenska företag och forskare ligger i utvecklingens framkant.

I grunden har Sverige goda förutsättningar att föda fram starka innovationsföretag, som kan hävda sig på världsmarknaden. Att vi som nation lyckas med detta är avgörande för de svenska jobben och välståndet i framtiden.

Det räcker dock inte bara med pengar.

För att satsningarna ska ge leda till nya jobb och tillväxt måste universiteten släppa in näringslivet tidigare i forskningsprocessen än i dag.

Universitet och näringsliv bör samverka redan i urvalet av vilka strategiska forskningsprojekt som ska startas.

På det sättet kan man dra nytta av varandras kunskaper, tidigt se kommersiella tillämpningar och potential på marknaden.

Även på de mest framstående universiteten finns en tröghet att samarbeta fullt ut med näringslivet. Samarbete med privata företag och diskussioner om kommersialisering inleds ofta inte förrän efter forskningsprojekt börjat visa resultat.

Det är ungefär som att laga middagen först, och fundera på vilka gäster man ska bjuda efteråt. Näringslivet måste vara med från början.

En brist i forskningspropositionen är att kraven på samverkan mellan universitet och näringsliv i de strategiska satsningarna är otydligt formulerade.

Där regeringen inte gått tillräckligt långt kan universiteten ställa krav på sig själva.

Ledningen på universiteten bör kräva att de forskare som ansöker om pengar från de strategiska satsningarna i forskningspropositionen redan i sina ansökningar presenterar industriella partners.

Detta skulle både göra forskningen bättre och öka möjligheterna till medfinansiering från näringslivet.

Universiteten har nu ett gyllene tillfälle att visa handlingskraft. De bör utnyttja delar av de förstärkta fakultetsmedlen till att tydliggöra sin forskning och framtida vision för hur man vill profilera sig mot näringslivet.

Detta inbegriper även hur forskningsprofilen kan komma att förändras utifrån framtida globala möjligheter och utmaningar.

Svenska företag är kunskapsintensiva och vill satsa mer på forskning på hög nivå.

Med tydligare fokusering av de pengar staten skjuter till finns nu bättre förutsättningar för Sverige att bli en ledande forskningsnation.

Så länge näringsliv och akademi inte krokar arm i ett tidigt skede, kommer mer pengar inte lösa problemet. Vare sig de smetas tunt eller serveras i stora klumpar.

Maria Anvret

Forskningspolitisk talesperson Svenskt Näringsliv