Nanoteknik är ingenjörskonst på en ny nivå, där fantastiska resultat kan uppnås inom bland annat energi, tillverkning och konsumentprodukter. Nanoteknik utnyttjar det faktum att partiklar i nanostorlek har helt andra egenskaper än större partiklar av samma ämne. Den vanligaste definitionen av nanopartiklar är att de har minst en dimension som är mindre än 100 nm.

Redan i dag finns det nanopartiklar i solkräm och färger. Partiklar som är så otroligt små är mycket mer reaktiva än ett ämne är i sin ursprungliga form och kan innebära helt nya tekniska landvinningar. Dessa egenskaper är också nanoteknikens problem.

Redan vid extremt låga doser ger till exempel kolnanopartiklar allvarliga hjärnskador hos fiskar inom 48 timmar. De kan ackumuleras i hjärnan och i lymfnoder hos människor. Just för att partiklarna är så små har de mycket lättare att ta sig in i kroppen. Kolnanorör har stora likheter med asbest och ser ut att skada lungorna på samma sätt.

Teknik kan hjälpa oss och skada oss. För att kunna göra medvetna val, där vi kan utvärdera riskerna med att använda en ny teknik, måste vi få veta hur giftigt något är, vilken risk det finns att vi kommer i kontakt med kemikalien samt om den bryts ned i naturen.

I Danmark tillsattes en expertgrupp som gett rekommendationer om hur nanoteknikfrågan bör hanteras.

Gruppens rekommendationer är bland annat:
* Bygg ut lagstiftning och reglering av miljö och hälsa.
* Stärk insamlande och förmedling av kunskap och erfarenheter av risker.
* Etablera ett särskilt forskningsprogram om hälso- och miljörisker.
* Öka öppenheten i beslutsprocesserna.
* Använd försiktighetsprincipen.

När det gäller lagstiftningen föreslår gruppen både att man ska omvärdera mängdgränserna i kemikalielagar och förordningar, samt att det ska införas förordningar om nanoavfall.

Det är en mycket klok strategi som den svenska regeringen bör följa. Men har vi någonsin hört folkhälsoministern eller miljöministern tala om behovet av nanoreglering?

Jag försökte förra året ta reda på vilka hudvårdsprodukter som innehöll nanopartiklar. En enkät skickades ut till 17 producenter och försäljare av hudvårdsprodukter. Endast en (!) angav i exakt vilka produkter det fanns nanopartiklar, en hade som policy att inte använda nano och en trodde sig inte ha det. Övriga gav varierande, men oklara svar och framför allt angav de inte exakt vilka produkter som innehöll nanopartiklar. I dag finns varken en etablerad varningssymbol eller ens märkning.

I frågor till EU-kommissionen om nanoteknik har jag fått svaret att dagens regler duger, trots att nästan inga är anpassade efter nanoteknikens speciella effekter. Miljön, folkhälsan, alla vi konsumenter och till och med industrin skulle tjäna på en reglering. Det som behöver göras är speciellt anpassade toxikologiska tester, man måste reglera hur produkter får släppas ut på marknaden och införa märkning av konsumentprodukter.

Tekniken har okända risker, men även stor potential att lösa många problem både inom sjukvård och miljö. Det vore tragiskt om nanotekniken för all framtid fick dåligt rykte för att man hade för bråttom med att släppa ut den på marknaden, utan att känna till riskerna.

Carl Schlyter,
EU-parlamentariker (mp)